Återseende

Long time , no see...Som vanligt kanske några av er skulle tillägga!
Sommaren har förflutit ganska lugnt. Tyvärr missade jag och Lars specialen i år igen pga bristande kommunikationer.
" -Ta körkort Frida!" Ja jag veeeeet, säger jag. Som vanligt är det en fråga om i första hand ekonomiska resurser och i andra hand inspiration. Men det kommer... Nån gång!
Bullen Kärstin har haft en körig sommar hudmässigt, så jag är extra tacksam över att hon aldrig blev dräktig och spred något som ev. kan vara genetiskt vidare. Just nu är läget rätt bra, men jag skulle gärna se att hon blev helt 100. Jag har ju alltid varit förskonad från att ha hundar med hudåkommor, så detta är extra trist, men framförallt jobbigt för henne.

Vi har även fått "tillökning" i familjen!
Lasses syster Doris har flyttat tillbaka till oss från fodervärden. En härlig tik som kom och fann sin plats i flocken på en gång! Ibland undrar man hur mycket hundar minns, men helt klart blev hon VÄLDIGT glad när hon fick träffa sin mamma för första gången på över tre år. Även Ettan blev glatt överraskad och passade på att tvätta rent "ungens" öron. Tänk så mycket smuts det kan ha samlats där på hela den långa tiden! Doris är en riktigt snygg tik, men jag tänker inte bjuda på någon helkroppsbild förrän hon minskat en sådär 5 kilo i vikt! MER än välmående är statusen hon befinner sig i just nu. Förhoppningsvis kan vi kankse ta oss till någon utställning framåt vårkanten.

Även Lasse blev glad (läs kär) när han fick träffa syrran, men hon tog snabbt ur honom svärmerierna med några välriktade tjuvnyp i halsregionen. Heja Doris!

För egen del kan jag konstatera att det är lättare med tre koppel än fyra på promenaderna, men förövrigt så går det riktigt bra.
Passa på att njut av höstvädret allihopa, och har någon erfarenhet av torkade brännässlor för att stärka hud och immunförsvar så får ni gärna höra av er. Undrar om det är försent att skörda nässlorna nu, eller om jag bör vänta till våren?

Ha det gott!

//Frida

Grattis Ettan!

Ettan fyllde sex år i lördags och detta firades under improviserade former med en kula melonglass i bägare vid glasskiosken! Ettan var nöjd, Lasse hade hallonsorbet över hela trynet och vädret var strålande! Otroligt vad fort åren går, det är snart fyra år sedan hon flyttade till mig. Världens knasigaste och blondaste bulle, men oootroligt snäll och vänlig!

Har även mötts av nyheten att ännu en hund har fått somna in pga. att den satt i sig tyg.
Känns som nästan ett hopplöst problem! Kärstin här hemma har en förmåga att sätta i sig lakan och tunnare tyger om hon får chansen och man blir lika orolig varje gång att det inte ska komma ut. Fällar i bädden har hittills fungerat bra, men det är svårt att ha 100% koll på vad de gör hela tiden. Man kan ju undra varför Bullar alltid ska analysera allt med munnen! Hundeeländet är ändå snart sex år, de borde väl växa ifrån det? Eller?

Ta hand om varandra i vårsolen, man vet aldrig när det är dags att stämpla ut!!

Sov gott Paddy

Har idag nåtts av nyheten att Paddy från min allra första kull har fått somna in drygt tio år gammal.
Han är den enda valp jag ångrat att jag sålt.
Inte enbart för att han var riktigt tjusig, men framförallt för att han var så himla mysig redan som liten. Världens snällaste och mysigaste var även något han fortsatte att vara livet ut enligt hans familj, vilket glädjer gammelmatte.
Mina tankar går till Peder med familj, jag vet hur det känns!
Sov gott Paddy, hoppas du hittar mamma Kita att busa med på andra sidan regnbågsbron...

/Frida

Lars på villovägar..

Trots några bakslag så måste man nog ändå erkänna att våren är här. Härligt!
Igår tänkte vi att vi skulle ta oss ut till favoritrundan i storskogen. Det var länge sedan vi var där nu pga. de höga snövallarna som omöjliggjort det att komma in från stora vägen med bilen, men nu borde det gå.

Vi packade in oss i bilen och gav oss iväg. Väl framme så lyckades vi köra in på den leriga skogsvägen utan större missöden och parkera.
Hundarna var överlyckliga! Storskogen innebär nämligen att man kan vandra kilometervis på gamla traktorvägar genom skogen utan att stöta på några andra människor. Härligt tycker folkskygga jag!

Lars är lite som en haj när det kommer till att springa, han liksom bara slår på autopiloten och "simmar" iväg. Hans ben fungerar väldigt ofta mycket snabbare än hans hjärna gör, så även denna gång...
I all lycka över att vara i storskogen så tappade han bort oss andra! Ena sekunden var han där, sedan var han puts väck...
Som vanligt så tänker man: Han hittar oss snart, han har ju en nos han kan använda om inte annat! Men inte Lars inte. Han kom inte trots att vi ropade och letade.
Efter flera timmars vandrande på stigar och vid kärr för att kontrollera att han inte gått ner sig så dök han plötsligt upp från ingenstans!
Trött, skitig, sönderriven på hela undersidan och helt ifrån sig! Han trodde nog att han var övergiven för alltid den stackarn!
Var han hållit hus har jag ingen aning om, men jag tror inte att han följt efter något vilt, utan snarare att han irrat bort sig och sedan letat efter oss.
Stackars liten! Idag har han träningsvärk i hela kroppen och diverse sår som matte får plåstra om, men förhoppningsvis håller han sig liiite närmare oss nästa gång vi åker till storskogen!

Chi-huvaligen

Enligt SKK's registreringsstatistik så hade Chihuahuan topplaceringen 2010 (förutsatt att man lägger ihop siffrorna för kort- långhår).
De är ju en fantastiskt söt ras. En GULLIG hund med ibland ett liiite för stort självförtroende. Eller inget självförtroende alls, för det har ägaren sett till att den inte haft chans att utveckla!
Nu kanske ni tror att jag inte gillar de små rackarna? Helt fel, jag är störtförtjust i dem, men mindre förtjust i kategorin som ofta äger dem!!
Särskilt inte i trånga pälsdjurskupéer på SJ när jag och mördargrisen Lars skall åka tåg. Inte alltför sällan tar de mer än halva kupén i besitning för att skydda den lilla C'hu'an från den hemska mördargrisen. Mördargrisen brukar tränga ner sig vid väskorna och lägga sig på rygg. Kanske anser matten att det ser ut som en attack ställning!
Den lilla pälsmojängen däremot brukar skälla och morra högljutt under hela resan, varpå matten förklarar det med att den blivit SÅÅÅ skrämd av SÅNNA DÄR hundar.
HMM.... Varför blir aldrig större hundar skrämda? Och på tonen av dömma så var inte hunden rädd, utan fly förbannad!

Så min uppmaning är nu till alla uppfödare av dessa små underbara tingestar: Sälj för faaan inte en valp till nån som inte låter hunden vara hund, och dessutom inte uppfostrar den som en sådan! En uppmaning som förövrigt gäller alla uppfödare oavsett ras!

En annnan är ju såpass ålderstigen att man kommer ihåg när Chihuahuorna var något exotiskt!
Minns även den lilla symaskinen som brukade komma till kliniken där jag jobbade och det krävdes FYRA personer för att klippa klorna på!! Sicken rackare! och va ilsken den var!!
Hade den varit i bullterrierstorlek så hade den utan problem varit i klass med Stephen King's Cujo!!

Någon gång i en avlägsen framtid så kanske även jag skaffar en ilsken liten råtta. Korthår förståss!! Men med tanke på hur många skumma vovvar och ägare man ser så kanske jag hinner bli avskräckt...

Vardagsmat

Här tuffar livet vidare i maklig takt.
I helgen var det Trophy-weekend i England och en annan fick sitta hemma och kolla på gammalt skit på TV'n. Fy fabian!
Nästa år måste jag försöka ta mig dit. Trodde ju att jag skulle ha nåt i en valplåda att titta på i år istället för Trophyn, så ingen anledning att boka biljtter. Trodde jag ja.
Hur som helst - Jättegrattis till alla vinnare, supervackra hundar som vanligt!

Ganska lugnt på alla fronter just nu, har försökt börja kika lite efter vårens och sommarens utställningar, men tycker det är en del skumma domare de skrapat fram. Eller så är det jag som är sur för jag vill kunna ställa en hund med bettfel och ändå få en skaplig bedömning. Något som inte är alldeles enkelt...
Tänkte försöka få iväg Lasses syster Doris på några event också. Det är även hon som är på bilden i full fräs!

Har faktiskt dristat mig till att byta hundfoder också. Inte så att jag var direkt missnöjd med det jag hade (Carrier), men tyckte att det på något vis inte var som det varit.
Hursomhelst så läste jag på och försökte tänka: Enkelt, svensktillverkat med i största mån svenska råvaror samt fritt från vanligt spannmål. Ville även ha ett foder med lite annorlunda protein/fettkvot än vad man ofta ser i andra foder för att få upp L & K i vikt utan att brassa på för mycket med proteinet.
Fastnade för Standart!
Tyvärr var det inte lätt att få tag på, men genom att använda foderbilen så löste det sig smidigt ändå.
De har ätit fodret en månad nu ungefär och jag är jättenöjd så här långt!
Från att ha skitit två gånger om dagen bajsar de nu en gång, och med superkonsistens!
Fodret har ris som enda kolhydratskälla vilket ger finfina kottar i miniformat.
De fullkomligt älskar fodret och Lasse har redan lagt på sig en del.
Matte är nöjd!

Kolla gärna in om det kan vara något för er och era vovvar också!
Själv kör jag normalfodret.
Standart produkter
Jaha, det var väl allt för denna gången.
Må den eländiga kylan försvinna så man kan leva som vanligt igen och sluta få en nervkollaps när elräkningen kommer!

Lev väl!

/Frida

Show must go on...

När jag behöver peppa mig själv så brukar jag försöka sjunga Kenta's låt i huvudet, och i nio fall av tio så hjälper det faktiskt!
Senaste dagarna har varit lite tomma och konstiga, men sakta men säkert börjar vi återgå till de vanliga rutinerna. Ettan är tillbaka med Lasse och Kärstin och börjar bli mer sig själv igen. Det tog nästan två dagar innan hon ville äta igen och lika länge innan jag slapp släpa henne efter mig för att få med henne ut. Hon har tittat väldigt mycket på mig med förvånad blick , som om hon bara väntat på att jag skall plocka fram ett gäng bebisar ur innerfickan... *suck*
Säga vad man vill, men en tik som valpat förr vet mycket väl vad belöningen för allt krystande är. Något som jag var tvungen att stjäla ifrån henne.

Men det finns fler som har det jobbigt just nu. Att förlora nyfödda är en sak, men att behöva vara orolig att en vuxen hund man haft i flera år skall ryckas ifrån en är fruktansvärt! Mina tankar går till Jens & Minna i er jobbiga situation. Må ödet vara på er sida!