torsdag 30 december 2010

Gott Nytt!!



Känner ni till begreppet gruppbild? Har ni någon gång försökt ta en sån där sockersöt bild på mer än två bullar samtidigt utan medhjälpare - utomhus?? Känner ni till hur bra det brukar bli?
Ja ni kan ju se själva!
jag surrade fast fanskapen i källarräcket och skramlade med godisburken. Inte fasen hjälpte det!
Men vaddå, kanske nån säger. Dt är väl bara att kommendera "stå"? JA, ni har så rätt!! Som ni ser så står fotomodellerna upp. OCH hoppar jämfota....Dom tyckte det var kallt och att godiset inte var gott nog att uppväga det.
Nog om misslyckade kort.
Det jäser!! Exakt vad vilka det är som gror i Ettans mage vet jag inte, men jag vågar sätta en hel del på att det faktiskt är några underbara småbullar där inne! Det ska bli fantastiskt roligt att få vara med om miraklet igen, för det är verkligen ett mirakel. Varje gång!
Vi är drygt halvvägs i dräktigheten och hoppas på fler än tre denna gång.
Sådär en fem, friska fina bullungar skulle vara lagom. Får man beställa något med färg också, eller är det alltför kaxigt? :-)
Hursom helst så är nedkomsten beräknad till sista veckan av januari, och vi håller tummarna för att allt ska gå bra.

Jag är välsignad med hundar som gillar raketer skarpt, och gärna drar på ett glädjefnatt när det smäller.
Vet dock att många andra har ett helvete, så jag ger fan i att skjuta några, och uppmanar alla att köpa tysta raketer om ni absolut känner att ni måste. Tänk på att de är giftiga också, så låt inte hundarna leka med gamla skjutna pjäser!!

Nog med moralkakor!

Vi hoppas att ni får ett riktigt fint 2011!!

Nyårskramar skickas till alla som förtjänar nån!

/Frida

fredag 24 december 2010

God Jul & Gott Nytt År!

Från oss alla , till er alla - En riktigt bullig jul!
'>http://www.youtube.com/v/9BK7mFtCdBM?fs=1&hl=sv_SE">

söndag 12 december 2010

Jäser det??


Den stora frågan här hemma är fortfarande: jäser det, eller kommer allt sluta med en stor brakskit?!
Det är nu 2½ vecka sedan sista parningen och Ettan går fortfarande runt med ett leende likt Mona-Lisa och vägrar yppa ett knyst! (syns tydligt på fotot!) Ibland föröker hon lura mig och säger: Ge mig en extra portion käk morsan så ska jag tala om hur det ligger till!! Hungrig är hon alltså, men än har jag inte gett efter för det gamla matknepet. Det har hon försökt förr!
Några positiva tecken är dock att hon är ovanligt gladlynt och busig. Något hon var sist hon var dräktig också, så vi håller alla fingrar och tassar att det faktiskt är nåt innanför späcklagret som växer.
Förövrigt är det väldigt mycket snö och äckligt kallt. Lasse bryr sig inte om vilket väder det är , men bull-tanterna vill helst ligga framför brasan och mysa när det går under -5. Jag med!!
Hoppas ni har en trevlig tredje advent allihopa, stressa inte ihjäl er och glöm inte att gömma aladin-asken för de fyrbenta!
/Frida

lördag 4 december 2010

Konsten att baka bullar...


Människor som inte försöker föda upp hundar brukar ibland kasta ur sig käcka kommentarer som:
-Vaddå? Det är väl ingen konst att föda upp. Hundarna gör ju jobbet!
Detta vet ju alla vi som håller på med hundförökning, att det är en sanning med modifikation!!
Själva juckandet och flåsandet brukar ju fungera förhållandevis bra under normala omständigheter, men det finns ju flera aspekter på det hela.
Som t.ex. att ta sig till hanhunden i fråga!!
Den 23:e var det dags!
Ettan skulle fraktas till Eskilstuna för att idka intimt umgänge.
Den 23:e var också dagen då vädret bestämde sig för att slå på stort med mycket snö, väldigt halt och jäkligt blåsigt!!
Det var redan mörkt när vi begav oss iväg, men med bra dubb i däcken så kände vi oss ändå ganska trygga...
Snödrev gjorde det svårt att se och det bildades drivor väldigt lätt när landskapet öppnade upp sig någon mil före E-tuna. Det låg bilar i diket på flera ställen och blåljus överallt.
Sambon var redan ganska hysterisk, över det faktum att hunden (som i hans tycke)valt fel dag för ägglossning, när vi plötsligt hörde ett mystiskt ljud....
PUNKTERING!!
Inte mycket att vänta på. Ut med hunden, fram med nöddäcket (ett sånt där smalt, hårt ni vet som gör bilen helt obalanserad) och snabbt däckbyte i snöstormen på 90-vägen.
Sen var sambon jäääättearg och less på hela projekt Para hund.
Som tur är, så är ju Mr Madabout en synnerligen sympatiskt person så han mötte upp oss så vi fick lämna över Ettan lite snabbt innan vi begav oss hemåt i snöyran igen. Tack igen!!
Hemfärden gick skapligt och vid 21-tiden var vi hemma .
Hämtningen av den kärlekskranka damen några dagar senare gick betydligt bättre, och denna gången med fyra splitter nya dubbdäck på bilen... ( Några tusen för nya däck är ju billigt i förhållande till att mista livet sägs det...)
Nu håller vi tummarna för att vi får småbullar i slutet av januari, för det vet vi ju alla - Hundarna gör ju jobbet själva! ;-)
P.S Bilden är INTE från den aktuella kvällen, men vädret var lika illa. Inte läge att dra fram kameran när sambon bytte däck om man säger så....