Ibland så tar man sånna där kvällspromenader man helst önskar man hade ogjorda.
Nyss hemkommen från middag med vin och andra goda stärkande droppar skulle jag i natt raggla ut och ge hundarnas deras kvällsrunda. Där jag bor är det ovanligt att man möter någon överhuvud taget efter kl 23 på kvällen när man är ute och går, men döm om min förvåning när jag plötsligt springer på HON.
HON är den där tanten med ulltuss i snöret som det tagit mig 8 år att försöka förklara att mina hundar varken äter barn, tanter eller andar hundar till frukost. Hon har till och med lyckats lära sig att de heter Bullterrier ,och inte SÅNNA DÄR!
Nåväl..eftersom jag i princip bara har haft färgade Bullar senaste åren så blev genast tanten konfunderad över Lasse. "Vad är det där?! Är det där en SÅN DÄR?! ", utbrister tanteländet med viss avsky i rösten.
Jag lackar då till (jo jag var inte nykter) och svarar " Nej, det är en SÅN HÄR!" I min enfald trodde jag då att tanten skulle förstå att det var Bullterrier jag menade , men icke. "En VAD för nåt då?" är hennes följdreplik. Vid det här laget har jag tröttnat på att vara social och dräper då den kanske inte helt smarta kommentaren:
" Titta under magen, ser du att han har snopp? (jaaa, utbrister tanten något förläget) "Ser du att han är helvit och har stor skalle?" (tanten nickar och börjar skruva på sig)
"Detta är en alldeles äkta Sibirisk, tjockskallad Pittbull!" (Tanten väser något förfärat och drar åt sig ulltussen och lommar snabbt iväg)
Ja vad säger man.. Jag kan väl passa på att be tanten om ursäkt för att jag kallat dig tant och hunden för ulltuss. Men ibland är det svårt att undvika rena fakta. Lasse däremot är fortfarande en hederlig vanlig Bullterrier. Trots pitten....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar