Vår! kanske...

Lasse är trött, Oda är trött, Ettan är trött och Frida är krasslig och trött!

I Fredags gav sig jag och Lars ut på vår hittills mest omständiga resa hem till Åby. Bil till stationen, tåg till V-ås, buss till Eskilstuna, tåg till Katrineholm, buss till N-köping och bil till Åby!! Snacka om att Lars blir resvan. Buss hade han ju inte åkt förut, men det gick bra och att få håra ner alla människor och dessutom kolla tuggmotståndet på bussinredningen är ju latjo lajban! Något som däremot inte var så latjo var vädret. Total snöstorm! Huvva!

Väl hemma efter en mysig helg så bestämde sig iaf vädret för att stabilisera sig och nu är det jättefint! Blåsigt, men vackert.

Ska skaffa nya batterier till kameran så ni slipper all dessa andra bilder, men håll med om att den var söt!

Välkommen..

Lögar-Lördag

Sablar vad dåligt jag sov i natt! Vändit och vridit på mig som en galning, vaknat minst en gång/timme. Suck! Hoppas det är något tillfälligt, för nu börjar jag tröttna på att vara konstant trött!
Idag har hursomhelst jag och människovalparna varit i badhuset och flutit runt. Riktigt skönt var det och man blir så härligt avslappnad i kroppen.
Lars däremot har använt dagen till att reta resten av familjen så mycket som möjligt. Det hela slutade med att både Oda och Ettan tryckte in sig i buren för att komma undan hans attacker. Han borde tänka på sitt ömma knä istället för att härja, men det bryr han sig inte om alls när han är i farten.

Har idag även insett att jag har de idealiska bakdukarna i linneskåpet! Örngott var ju perfekta att lägga grahams-frallorna i när de skulle svalna!

Go'lördagkväll önskar Frida

Tröttbullar

Äntligen en dag med riktig känsla av VÅR framåt eftermiddagen! Härligt ,härligt, om man bortser ifrån hur jäkla skitiga bullgänget blir efter slafsande och promenerande i alla pölar...

Idag har alla varit med på jobbet igen. Skönt att löpen är över! De har skött sig utmärkt bortsett ifrån oda som tycker att hon äger stället och absolut måste "voffa" varje gång hon hör nåt utanför. Hoppas hon slutar med det snart, man kan bli galen för mindre!

Iallafall så alla tre väldigt trötta och behagliga ikväll. Lars har kommmit på att den ultimata platsen att vila på måste vara en som redan är beprövad. Dvs. en där det redan ligger någon!Först testade han att lägga sig ovanpå Oda i soffan (se bild nedan), men insåg att det nog var bekvämare att trycka in sig med mamma Ettan i buren istället. han blir liksom lite liiiten Lars när han är trött och vill gärna ligga nära!

Smörbullar

Frida hade bråttom imorse. När man har bråttom så händer det ibland att man inte riktigt har koll på vad man gjort, eller vad man borde ha gjort.

När jag några timmar senare kommer hem från jobbet och öppnar ytterdörren så möts jag av en mystisk stank. Det luktar misstänkt likt sådana där uppkastningar som spädbarn som ammas producerar. Surt och äckligt!

Efter visst detektivarbete så kan jag konstatera att det inte är spädbarn som spytt utan bullarna som kalasat på ett ett helt 600g Bregottpaket och sedan kräkts upp gula, skummiga pölar lite var stans i huset! Yummy!

Det jag alltså borde ha gjort på morgonen var att ställa in smörpaketet i kylen.... Suck!

Hoppas nu bara att jag slipper sanera pölar från den bakre regionen också.

Give me the macka!

Flyttfågeln, tillika lillmatte Julia, har varit hemma över helgen. Lasse är nöjd! Inte nog med att det bjuds privatpromenader, man har även fritt, närgånget tiggande när lillmatte äter frukost i soffan!
Odas våldtäktsförsök på omgivningen börjar lugna ner sig en aning. Skönt!
Ska bli skönt att slippa alla grindar och allt slussande och återgå till de normala rutinerna.

Vidibullen

För att slippa ha Odas kärleksparfym i näsan hela dagen fick Lasse följa med till labbet härom dagen. Han skötte sig (tro't eller ej) alldeles utmärkt. Inget skällande i boxen trots Russeln Winstons svärande och bara lycklig när han fick komma ut på lunchen och gå en prommis med samma russelgubbe. Skall försöka ta med dom allihopa bara Oda slutar bloda och dofta.

Håller på och försöker sälja några av mina Sonja pettersson Bullar. Det skär lite i hjärtat, men jag har ju fler samt jag lär inte ha plats att ha alla framme i framtiden. Jag tror Kita skulle haft överseende med det även om det var hon som kammade hem dem i ett väldigt regningt Ljungbyhed i aug. -99. Tänk vad tiden går...