För att slippa ha Odas kärleksparfym i näsan hela dagen fick Lasse följa med till labbet härom dagen. Han skötte sig (tro't eller ej) alldeles utmärkt. Inget skällande i boxen trots Russeln Winstons svärande och bara lycklig när han fick komma ut på lunchen och gå en prommis med samma russelgubbe. Skall försöka ta med dom allihopa bara Oda slutar bloda och dofta.
Håller på och försöker sälja några av mina Sonja pettersson Bullar. Det skär lite i hjärtat, men jag har ju fler samt jag lär inte ha plats att ha alla framme i framtiden. Jag tror Kita skulle haft överseende med det även om det var hon som kammade hem dem i ett väldigt regningt Ljungbyhed i aug. -99. Tänk vad tiden går...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar