Ibland blir det inte som man tänkt sig...

Ibland går det inte som man tänkt sig.
Tyvärr bestämde sig de lilla liv som fanns i Ettans mage att tassa vidare över regnbågsbron innan vi fick chans att lära känna dem.
Ettan mår efter omständigheterna bra, men undrar förståss vad frukten av hennes krystande blev av. Det gick helt enkelt inte att få liv i dem när de kom.
Vi är hemskt ledsna och bestörta över vad ödet har att erbjuda ibland.
Igår sparkade de som vanligt i magen, men väl ute så var de redan borta.

Åter igen så påminns man om hur skört livet kan vara.

Nada!

Ja gott folk, ni läser rätt. INGET har kommit ut än!
Börjar tro att storken flugit vilse eller nåt...
Kan dock tillägga att modern inte ville ha någon lunch idag, vilket ALDRIG inträffar annars, så med lite tur så kanske det är något på gång trots allt.
Ha tålamod gott folk, det försöker jag ha trots att jag är uttråkad som fasen och inget hellre vill än att se vilka det är som bor där inne.
Lovar att höra av mig till alla berörda så fort vi är färdiga!
/Frida

På valpfronten - intet nytt

En liten snabb uppdatering för er otåliga där ute!
Här händer det väldigt lite... Den havande modern är i princip som vanligt förutom mer pust och stön.
Imorse lurade hon mig nästan att det var på G genom att krafsa och stå i, men med mattes kliande på ryggen så somnade hon om igen. Bäh!
Hon har dock mjölk i tuttarna nu (vilket hon inte hade igår) så snart är det dags. Frågan är bara när...
Fortsättning följer, stay tuned!

/Frida & Dunderklumpan

Full gas!

Nedräkningen har definitivt börjat! Bara några dagar kvar nu, men frågan är vad det är som kommer att komma ut!
Skall man tro de hintar vi får så kan det lika gärna vara en brakskit i storlek med en atombomb!
Det gasas nämligen... En otäck, stickande stank fyller huset. En stank som när det är riktigt illa får en att tänka på gasattentatet i Tokyos tunnelbana, men producenten är nöjd!
Vältrandes på vardagsrumsmattan små-ler Ettan och ligger med buken i vädret. Buken ifråga är nog snäppet större än den varit vid tidigare dräktigheter så nu hoppas vi på fler!
Hon är fortfarande pigg och glad, men något mer sniglig på promenaderna, och hungrig! Inte brukar de väl vara så där hungriga sista veckan? Undrar om det är matte som matat upp bukomfånget och det bara ligger ett mumintroll där inne!? Hemska tanke... Snart vet vi! :-)
Idag håller vi på att gör iordning barnkammaren. Valplåda in i rummet bredvid sovrummet och sen skall den blivande modern in till natten så hon får några dagar att boa in sig på.
Spännande, spännade är det vill jag lova!

Vill rikta ett extra tack till er som hört av sig med kondoleanser ang. mina "bortgångna" bulle-saker! Skönt att fler förstår min ångest!

Tror detta var allt för denna gången. Återkommer så fort det händer något!

/Frida

Bullarnas Bulla!

Idag är det fyra år sedan världens bästa Bulla fick strosa vidare mot nya rastplatser. Det går fortfarande knappt en dag utan att jag tänker på henne och Ossian som ofta kommer med klokheter brukar säga:
"Så länge man tänker på dom som är döda så finns dom ändå!"
Så rätt han har den lilla filosofen!
Det är många stunder, högtider och extra trevliga promenader man tänker - NU skulle Kita ha varit med!
Inför Ettans kommande valpar så tänker jag också så, för ingen kunde uppfostra odrägliga bullungar som Kita! Oavsett om det var hennes egna eller andras. Hon tryckte ner dom i golvet och släpade runt dom i ett framben tills de slutade göra motstånd! Och så välartade de blev sen! Fina gamla Kita!
Som vanligt riktar jag ett ödmjukt tack till Espen för att han gav en total Bulle-nybörjare chansen att få ta hand om en hund som henne!
Utan henne så hade det aldrig blivit någon Bulle utan jag kanske fortfarande hade suttit och slitit i någon gammal tovig Wheaten-päls! Hemska tanke! ;-)

Tack N S Ch Quest Silmarillion Sue ,alias Kita, för alla fina år vi fick tillsammans. För att du alltid var min och ungarnas allra bästa vän och en sjujäkla Bullterrier för sin tid - på alla sätt!

Sorg och längtan

Som många av er vet så gick min flytt hit ner till Åby 2009 i raketfart och huset i Enköping fick lov att tömmas akut, till viss del utan min hjälp.
De allra, allra viktigaste sakerna fick jag löfte om att ha i ett förråd där uppe tillsvidare.
Där hamnade bla. ala mina hundsaker, hundpapper, andra viktiga papper,tavlor och prydnadsbullar, alla medikamenter och utrustning man kan behöva vid valpkull osv.
När Ettan visade sig vara dräktig så tyckte jag att det var hög tid att hämta ner alla saker till mig, men fick då veta att hela förrådet tömts och alla mina saker kastats!
Alla fina hundsaker och utställningsvinster jag samlat på mig genom åren är borta!

Egentligen borde man väl skämmas att känna sorg över döda ting, men det gör jag faktiskt!
Min fina, ovärderliga rakubrända bulle, mina tre Sonja-Bullar, mina originalteckningar av Lena Grundén, mina bulle-etsningar.... Allt är borta, inklusive alla fotoalbum med bilder på hundarna från förr och alla hundböcker.
Anklagar mig själv för att jag inte hämtat sakerna tidigare, men är också besviken över att jag inte blev informerad om att förrådet skulle tömmas. Usch...
Om det finns någon som är villig att sälja tex. Full Circle eller de andra klassiska Bulle-böckerna så hojta gärna till. Skall leta på E-bay också.
Känner mig lätt rotlös nu när jag vet att allt är borta!

Något annat som gnager på ett mer positivt sätt är längtan efter mina Bullungar! Bara tre veckor kvar nu och Ettan är tjock. Kan nästan våga tro att det är fler än tre där inne denna gången.
Drömde en helsjuk dröm inatt att hon valpade. Först kom en stor fin vit hane, sedan en jättefin brindletik och sedan något som såg ut som ett människobarn med hundkropp! La människovalpen så den kom åt att dia och tänkte: den blir nog svårsåld! Va fan....

Förövrigt är den blivande modern pigg, glad, hungrig och galen i snö. Hon tror väl att det är glass!

Sköt om er därute!

/Frida