Ibland går det inte som man tänkt sig.
Tyvärr bestämde sig de lilla liv som fanns i Ettans mage att tassa vidare över regnbågsbron innan vi fick chans att lära känna dem.
Ettan mår efter omständigheterna bra, men undrar förståss vad frukten av hennes krystande blev av. Det gick helt enkelt inte att få liv i dem när de kom.
Vi är hemskt ledsna och bestörta över vad ödet har att erbjuda ibland.
Igår sparkade de som vanligt i magen, men väl ute så var de redan borta.
Åter igen så påminns man om hur skört livet kan vara.
1 kommentar:
Ja, fy så ledsamt, jag lider verkligen med er. Kram till er och en Bamsekram till Ettan som fick kämpa så.../sussa
Skicka en kommentar