Chi-huvaligen

Enligt SKK's registreringsstatistik så hade Chihuahuan topplaceringen 2010 (förutsatt att man lägger ihop siffrorna för kort- långhår).
De är ju en fantastiskt söt ras. En GULLIG hund med ibland ett liiite för stort självförtroende. Eller inget självförtroende alls, för det har ägaren sett till att den inte haft chans att utveckla!
Nu kanske ni tror att jag inte gillar de små rackarna? Helt fel, jag är störtförtjust i dem, men mindre förtjust i kategorin som ofta äger dem!!
Särskilt inte i trånga pälsdjurskupéer på SJ när jag och mördargrisen Lars skall åka tåg. Inte alltför sällan tar de mer än halva kupén i besitning för att skydda den lilla C'hu'an från den hemska mördargrisen. Mördargrisen brukar tränga ner sig vid väskorna och lägga sig på rygg. Kanske anser matten att det ser ut som en attack ställning!
Den lilla pälsmojängen däremot brukar skälla och morra högljutt under hela resan, varpå matten förklarar det med att den blivit SÅÅÅ skrämd av SÅNNA DÄR hundar.
HMM.... Varför blir aldrig större hundar skrämda? Och på tonen av dömma så var inte hunden rädd, utan fly förbannad!

Så min uppmaning är nu till alla uppfödare av dessa små underbara tingestar: Sälj för faaan inte en valp till nån som inte låter hunden vara hund, och dessutom inte uppfostrar den som en sådan! En uppmaning som förövrigt gäller alla uppfödare oavsett ras!

En annnan är ju såpass ålderstigen att man kommer ihåg när Chihuahuorna var något exotiskt!
Minns även den lilla symaskinen som brukade komma till kliniken där jag jobbade och det krävdes FYRA personer för att klippa klorna på!! Sicken rackare! och va ilsken den var!!
Hade den varit i bullterrierstorlek så hade den utan problem varit i klass med Stephen King's Cujo!!

Någon gång i en avlägsen framtid så kanske även jag skaffar en ilsken liten råtta. Korthår förståss!! Men med tanke på hur många skumma vovvar och ägare man ser så kanske jag hinner bli avskräckt...